Tornet är nästan 100 meter (eller exakt 98.6 meter) högt. Det står fristående från Markusplatsen, men tornar bokstavligen upp sig över många omgivande byggnader. Men till skillnad från dem är fasaden enkel i elegant tegeldesign. Basen är 12 meter på varje sida och högst upp hänger fem klockor. Tornet avslutas med en pyramidformad spira, i sin tur toppad med en gyllene vindflöjel med ärkeängeln Gabriel.

Men intressant är hela att tornet faktiskt är en nybyggd replik. Det ursprungliga kollapsade 1902 efter att ha stått nästan 500 år. Det återskapades 1912 och utfördes för att efterlikna originalet exakt.

Den ursprungliga konstruktionen stammar från ännu längre tillbaka, med början på 800-talet. Men en jordbävning 600 år senare gjorde att republiken bestämde sig för att bygga ett helt nytt torn. Det var så det nuvarande tornet fick sitt utseende. Det har lockat berömda besökare som Galileo och (mycket senare) Goethe.

Under århundraden tjänade torn och klockor inte bara katedralen, utan fungerade som militärt vakttorn och fyr. Från dess topp kan utkikar se långt och varna för fara. Klockorna ringde inte alltid för att kalla troende till kyrkan, utan även för att samla försvarare vid strid.

Klockorna har olika form och funktion. Den största användes för att signalera början och slut på en arbetsdag. En annan klingade timmarna. En tredje användes för att ringa in senatorer i Venedig till Dogepalatset.

Fasaden är så mycket mer än bara vanlig, tråkig tegel. Dess bladguldtäcke överst sprider den varma sommarens solstrålar runt Piazzan. På klockstapeln finns figurer, som ett gående lejon samt en basrelief med en kvinna som symboliserar staden Venedig. Hon kallas la Giustizia eller Rättvisan.

Inuti finns en hiss som för besökare till toppen där man får vidunderlig utsikt över torget. Man kan också gå runt på vinden och undersöka inredningsdetaljer, som till exempel klockstapelns fantastiska marmorarbeten.

Karnevalen utbryter vanligtvis i februari och fortsätter i ca två veckor, och avslutas med fastan. Under denna tid blir gatorna i Venedig ännu trängre än vanligt. Och med tanke på stadens befolkning och popularitet som turistmål året runt, är det svårt att föreställa sig.

Rumlare dansar hela nätterna på gatorna i mask och kostym och blåser horn, sjunger och festar i största allmänhet. Idén med mask och kostym var dock inte alls uppsluppen från början. Masker var ett sätt att dölja ansiktet och förbli anonym under rättegångar. Så partajarna kan bli helvilda utan att röja sig.

Idag är händelsen givetvis mycket mindre upplopp än utsvävning och ren underhållning. Besökare och lokalbor klär sig i avancerade kostymer, som kan vara extremt dyra att hyra. Man behöver en mask för att dölja sig och göra andra glada.

Masker och kostymer har alla former. Vissa liknar traditionell Commedia dell’Arte med smilande eller rynkat ansikte. Andra ser mer eller mindre ut som vanligt folk. Ännu fler ser ut som gristrynen, Pinocchio eller annat. Pulcinella har en konformad hatt och näbb-mask. Harlekinen eller Arlecchino har rutmönstrad dräkt. Strutsfjädrar, multi-färgat silke och fler objekt kombineras för festlig totaleffekt.

Men karnevalen är inte bara kaos med kläder och masker. Det finns många planerade evenemang anordnade av stad och företag.

Volo dell’Angelo (änglaflykten) har religiös aspekt. En kvinna klädd som en ängel glider nerför rep från Campanile på Piazza San Marco, det berömda torget utanför Markuskyrkan.

Volo della Colombina är en mekanisk fågel som flyger nerifrån klockstapeln nära katedralen. Den färgstarka fjäderdräkten överträffas bara av de hundratals rumlarna och pajasernas dräkter nere på torget.

Det förekommer även kostymbaler, konserter, specialmiddagar och mycket mer.

En gondoltur nerför Grand Canal är bra för att hämta luft under festligheterna. De redan vackra båtarna är uppklädda och man kan se glada myndighetspersoner i festskrud glida längs med vattenvägarna och sjunga för full hals.

På Markusplatsen inträffar maskparader och ett fyrverkeri. Och naturligtvis finns det tusentals privata kalas som ofta drar ut på gatan eller blir invaderade utifrån.

Festa loss. Besök Venedig under karnevalstid.

– Villa Pisani

Villa Pisani är en barockvilla i Stra. Den påbörjades i början av 1600-talet och här bodde dogen i Venedig från 1735. Konstruktionen kopierades från kostsamma Versailles. Även om det inte riktigt matchar byggnaden utanför Paris, har den mycket prakt.

Utsikten är ensam värd utflykten ca 30 km från staden. Villans enorma fasad är prydd med statyer och en högt dekorerad entré med stora kolonner stöds av karyatider.

Liksom Versailles har villan flera tunnland trädgårdar, stall, en busklabyrint och mycket mer. Den långa poolen framför huvudbyggnaden är fantastisk i sig, men har dessutom också vackra statyer i varje hörn.

Inuti innehåller villan flera fresker, däribland en av berömda Giovanni Tiepolo, inklusive Pisani-familjens ära. Andra verk är av hans son Gian Domenico, Guarana och andra konstnärer från perioden. De flesta av rummen står tomma, men första våningen rymmer möbler från 17: e och 1800-talen.

Villan har fått sin andel av historiens vingslag. Napoleon övertog villan 1807 efter en av sina många erövringar. Den återlämnades vid hans nederlag några år senare, och har varit nationalmonument sedan 1882. Här sammanträdde fascisterna Hitler och Mussolini år 1934.

Det finns fler villor värda besök.

– La Rotunda

Även känd som Villa Capra. La Rotunda tillhör de mest kända i det dignande arkitekturområdet. Det ritades v den berömde arkitekten Palladio, och avslutades av dennes elev i slutet 1500-talet.

– Villa Emo Capodilista

Även denna är ritad av Palladio, som här delvis använde grekisk stil i en fasad med fyra stora kolonner. Effekten liknar ett grekiskt tempel. Området har flera byggnader som utgår från centralstruktur.

– Villa Cornaro

Ännu ett Palladioverk. Villa Cornaro ligger i Padova. Den är tidigare, från 1533, och var bland de första med tvåvåningars utskjutande loggia. Den nyskapande arkitektens stil har kopierats från över hela världen.  Liknande inslag kan ses i USA i Thomas Jeffersons Monticello, som direkt bygger vidare på Villa Cornaro.

– Villa Contarini-Camerini

Villa Contarini-Camerini villa i Padovar är ett lantställe och kanske det största och mest komplexa i sin stil. Interiören har en musiksal som ofta användes av inbjudna kompositörer, såsom t.ex. Vivaldi. Här finns enastående fresker från perioden, samt en samling kartor och ritningar.

Besök någon av villorna i närheten av Venedig. Observera att ordet ”villa” har helt annan mening än i exempelvis Toscana.

– Murano

En av de mest populära är näraliggande Murano. De flesta turister kommer för att besöka glassmakare och köpa souvenirer. Konsthantverk har utövats i århundraden. Sedan slutet av 1200-talet har glashantverkare här erbjudit varor till rika och fattiga. Priserna kan variera från ett par euro för en miniatyr till tusentals för ett äkta konstverk.

Öns Museo Vetraio (glasmuseet) lockar besökare i tusental . En 30-minuters tur ger komplett introduktion till det fascinerande och vackra hantverket. Man kan även se den enastående kyrkan på ön, Basilica di Santi Maria e Donato. Det finns också en fascinerande liten fyr.

– Lido

För dem som vill ligga på stranden under en av Venedigs varma somrar är Lido bra alternativ. Venedigs filmfestival äger rum i september och många kändisar deltar. Det finns även golf om man inte kan hålla sig borta från klubbarna på semestern.

En kort båttur för till Sant Erasmo. Pellestrina är ett annat alternativ för den som söker en lugn plats att sträcka ut på och fånga sol.

– Torcello

Naturreservatet attraherar djurälskare. Här bor inte fler än 100 människor men det finns tusentals vildfåglar och havsarter. Det finns även en vacker kyrka, katedralen Santa Maria Assunta., byggd på 600-talet och en av stadens äldsta. Madonnan i mosaik är en av de största attraktionerna.

– Burano

Med sina 7 000 invånare är Burano en av de större öarna i området och det finns mycket att se.

Burano är känt för spetsindustri men hela ön är väl värd ett besök. Den är traditionellt en fiskeby, och Museo del merletto (maritima museet) visar prov på de varor som gjort staden berömd.

Andra lockas till ön p.g.a. dess många färgstarka hus. Tillsammans med rosa hus finns gröna och gula, samt även några i lavendel och blått.

Många researrangörer erbjuder ö-paket. Man kan enkelt besöka tre på en eftermiddag utan att tröttna. Var och en har sin karaktär och inget besök till Venedig är komplett utan att se dem.

Ett alternativ är att ta en kort promenad och se Fondaco dei Turchi, Venedigs naturhistoriska museum. Det byggdes för 800 år sedan. Den magnifika byggnaden är vacker från gondolerna. Men museet har även många intressanta objekt inuti. Även om delar fortfarande är under uppbyggnad, finns en sektion dinosaurier och ett litet akvarium. Här finns också Correr- museet.

En tur längs Canal Grande kan bli höjdpunkten på resan till Venedig, och det finns flera sätt att gå tillväga.

Gondoler är alltid populära, trots deras något höga pris. Grupper upp till sex kan gå ombord och dela priset. Sevärdheter längs den makliga resan inkluderar Basilica di San Marco, Campanile, Dogepalatset och mycket mer. Ditt hotell kan arrangera så slipper du själv pruta.

Men det finns andra fordon som korsar eller navigerar Canal Grande. Taxibåtarna är småbåtar som färdas längs alla stadens kanaler, däribland Grand Canal. Precis som busslinjer i andra större städer, är de numrerade och har tydliga hållplatser. Plocka en gratiskarta när du anländer till Venedig, så hittar du snabbt en fin, egen rutt.

Passagerarfartygen, som kallas Traghetti, går vanligen bara från ena sidan till den andra, men det kan ändå vara en kul (om än kort) åktur. Det finns bara ett fåtal broar som korsar Canal Grande längs dess 3 km längd. De gamla gondolerna flyttar besökare från ena sidan till den andra så man slipper lång promenad till broarna. Kanalerna varierar i bredd (mellan 30-70m) så resan blir olika kort.

Om du reser längs vattenvägarna på natten, får du chansen att titta in några av palatsens stora, upplysta valv. Du kommer nära nog för god inblick i de höga, dekorerade interiörerna. Det är ett bra sätt att avgöra vilka man vill utforska nästa dag.

Ett annat roligt alternativ är att ta taxibåt till någon av de närliggande öarna. Där kan man se berömda glasbruk, kyrkor och annat, som Murano och Burano, Lido och Torcello. Det finns även bra stränder med allt från varm sol kalla drycker.

Det konstrueras först under 800-talet, cirka 100 år efter republikens begynnelse. Palazzo Ducale gavs sin nuvarande form mellan 1340 och 1420. Resultatet blev motsatsen till tråkig regeringsbyggnad: ett fantastiskt arkitekturarbete med som också rymmer fin världskonst.

Slottet ligger i ena änden av Piazza San Marco och utgör en del av det imponerande området i Venedigs hjärta. Trots bränder, jordbävningar, skador från Napoleons krigsmaskin och mycket annat, står det idag kvar som en av stadens främsta symboler.

Dess höga väggar av vit kalksten och rosa marmor ger bakgrund till dekorationernas många färger. Noggrant utarbetade altaner, krenelerade tak och magnifika balkonger definierar alla den sengotiska venetianska arkitekturen. Det finns 36 bokstäver på nedre pelargången som prytts med sniderier. Djur och blommor tillhör Europas finaste stenarbeten. Det finns skulpturer som föreställer Adam och Eva, Noa, ärkeängeln Gabriel och andra religiösa figurer.

Träd in i palatset genom dörren bredvid lagunen. Det första som möter är en imponerande gård. Blandningen av stilar är kännetecknande för Venedig; en blandning av öst och väst uppkommen genom rik handelshistoria. Här finns renässansfasader på östra sidan mittemot gotiska i söder och väster. Trappan i ena änden är från högrenässansen och tillkom år 1600.

Bland större statyer på väg till första våningens loggia finns Neptunus och Mars. Samt målningar av några av Italiens bästa artister, däribland Titian och Bellini.

Besök Museo dell’Opera och Scala d’Oro (Gyllene Trappan) som leder till en serie rum byggda för 500 år sedan. Titta uppåt – i taket finns flera stuccos av Vittorio. I Sala del Maggior Consiglio ser man ut över Suckarnas Bro som förbinder palatset med det numera nedlagda fängelset.

Längre ner i hallen hittar man Dogen privata kvarter. Vid den andra sidan möter salen Anticollegio med mästerverk av Tintoretto. I Sala del Collegio finns fler verk av mästaren i ett rum ritat av den berömde arkitekten Palladio. Sala delle Quattro har Titians porträtt av Doge Grimani. Sala del Consiglio dei Dieci äger flera Veronese.

Avrunda slottsturen med en stund på mitten av torget och beundra helheten. Den nedre kolonndelen känns ovanligt lätt, eftersom den stöder de mer stabilt formade övre våningarna. Omkastningen av tyngd skulle förbli ovanlig inom arkitekturen i hundratals år. Det visar hur långt före sin tid Venedig var.

Det konstruerades i slutet av 1700-talet men teatern brann ner i januari 1996. Officiella undersökningar ledde till osäkra slutsatser, men mordbrand var en stark teori. Men det rådde ingen tvekan om att man skulle återuppbygga den – och så nära ursprungligt utseende som överhuvudtaget är möjligt.

Arkitekt och byggföretaget gjorde ett bra jobb. Förutom att det ser mycket nyare än 200-åriga operahus brukar se ut, är det praktiskt taget omöjlig att skilja från originalet.

Projektet att återuppbygga den berömda arenan fick internationellt stöd. Amerikanerna betalade för taket, medan brittiska givare skänkte till ljuskronor. Efter fem tusen transport-turer nerför Canal Grande var arbetet färdigt.

Under årens lopp har teaterorkestern ofta spelat berömda namn som Rossini, Donizetti och Verdi. Fattiga och rika, förnäma och vanliga, flockades för att höra musiken och sången. Italienare av alla slag älskar opera.

Idag kan man njuta av de ledande sångartisterna. Här ljuder La Traviata som ingen annanstans. Varning dock för att (liksom i originalhuset) vissa platser inte ens har utsikt över scenen. Men akustiken är utmärkt överallt.

Är man framför allt intresserad av själva huset snarare än stjärnsången, finns visningar dagtid som ger en bild av den fascinerande historiska byggnaden.

Under guideturen kan man njuta av salarnas kostsamma gipsdekorationer. Alla förgyllningar har noggrant återskapats för att åter ge väggar och tak det utseende, de haft i nästan två århundraden.

Kunniga guider berättar om byggnadens historia och dess mest framstående artister. Under 45 minuter får man en tur som förr endast var förbehållet medlemmar i de övre skikten.

Audioguider finns på italienska, tyska, franska, spanska och engelska. Guidade turer förekommer också på dessa språk, men kräver grupp på minst tio. Med så många turister i Venedig är det en enkel sak att samla en grupp. Vissa turer avslutas med en cocktail i slutet, serverad i Apollinska Salen.

Markuskyrkan byggdes ovanpå de brända ruinerna av en tidigare kyrka. Den fick nuvarande form för snart tusen år sedan och invigdes 1094. Den nuvarande fasaden påbörjades tvåhundra år senare. Kyrkan var i en eller annan form under byggnad de följande 600 åren.

Även om dess grundläggande plan och stil är grekisk-bysantinsk, kommer partier och artefakter i kyrkan från många håll och många perioder. Fasaden är i huvudsak hämtad från det tidiga Konstantinopel, och ger byggnaden dess bysantinska utseende. Men pelare, skulpturer och annat hämtades från hela Europa och Mellanöstern.

Fem stora valv som stöder fem stora kupoler ger övergripande utseende. Bästa utsikt får man från den bortre änden av Markusplatsen. Närmare inpå ser man tusentals små basreliefer, till exempel en bild av en gammal man som biter handen. Legenden säger att bilden är av arkitekten, som klagar över att han kunde ha byggt en mycket vackrare kyrka.

Inuti finns imponerande sevärdheter.

Mosaikernas 8 000 kvadratmeter fascinerar besökare från hela världen. Det finns massor av olika ”historier”, skildringar, händelser och religiösa symboler som förr var välbekanta för lokalbefolkningen. De individuella mosaikbitarna placerades medvetet inte helt platt, för att på så vis stråla ljus i alla riktningar.

Inuti finns flera skilda områden.

Markuskyrkans skattkammare är en samling pärlor, keramik och ädla metallföremål som får många att gapa. De samlades från många olika länder under århundraden av handel och erövring.

Det finns hundratals emaljbitar på högaltaret, kallat Golden Pala. Det är täckt med bladguld, påbörjades i år 1000, och fortsatte att byggas upp under de följande 300 åren. Resultatet är en samling om nästan 2 000 safirer, granater, smaragder och annat, som konkurrerar med varje stor samling i världen.

Inne i kyrkomuseet står de ursprungliga fyra bronshästar som installeras på kyrkobalustraden år 1254. Deras ursprung är osäkert, men de är grekiska och definitivt gamla. Hästarna, enorma i storlek och skulpturtekniska mästerverk, rövades av Napoleon till Paris 1797. Efter hans nederlag fördes de tillbaka till Venedig 1815. De utsattes för väder och vind under århundraden för att slutligen tas inomhus på 1990-talet och ersättas av bronsrepliker.

Bland andra objekt märks de fyra Tetrarkerna, tillverkade av porfyr (en marmortyp) och hämtade från Konstantinopel år 1204. Statyn står i det sydvästra hörnet. Siffrorna representerar det romerska rikets fyra samarbetande kejsare under Diokletianus.

Det finns bokstavligen hundratals små fantastiska utrymmen i Markuskyrkan.  Oavsett hur ofta man besöker den hittar man alltid något nytt. Förboka besöket eller kom tidigt för att slippa stå i kö.

Men först byggnaden.

Scuola Grande är granne till kyrkan San Rocco och en höjdpunkt i den venetianska Renässansen. Den bästa utsikten av fasaden får man från två punkter. Försök få ett helhetsgrepp på avstånd för att njuta av kolumnerna och övergripande utseende. Flytta sedan närmare.

Närmare inpå ser man kostsamma sniderier på kolumnernas bas och fin förgyllning som täcker piedestalerna. Från utsiktspunkten ser man det känsliga stenarbetet på kolumntopparna i fönstren. Det blommiga mönstret förråder bysantinska influenser: Bysans fanns fortfarande i den venetianska arkitekturen under Renässansen.

Byggnaden tjänar dubbelt som både konstmuseum och konserthus. Här kan man lyssna på Monteverdi och föreställa sig hans period.

Men huvudattraktionen är inredning och verk som skapades under ledning av Jacopo Tintoretto. Sådana verk som Allegorierna, Jesu liv och Passionshistoria och andra, gjorde honom till en av de mest eftertraktade religiösa målarna.

Besökare från hela världen kommer hit för att se Bebådelsen och Epifanian, och följa skönheten och djupet i Flykten till Egypten. Tintoretto var känd för sin behärskning av perspektivet hämtat från Michelangelo, färganvändning lärd genom Tizian-studier, samt psykologiskt djup och karakteriseringar som inte kan läras ut.

Konstverken omfattar två stora centrala rum i San Rocco på väggar, tak och trappor. Taket är lågt, vilket gör det lättare att se konstverken. Den dekorerade trappan leder inom räckhåll för lika imponerande objekt, såsom massiva hängande takmålningar.

De arbeten som samlats här skapades under en period på mer än 20 år. Resultaten, varav de första kommer från en tävling som hölls år 1564, visar hur mycket han har uppnådde under den tiden.

Hans vinnande bidrag i Saint Rocco hänger i mitten av taket. Sista Måltiden visar hans okonventionalitet, eftersom den är inriktad på eukaristins gåva, snarare än en enkel konversation mellan apostlarna. Från tidiga verk till mogna målningar fortsatte Tintoretto att förvåna sin samtid. Hans arbete skapar samma reaktion idag.

Besök Scuola Grande di San Rocco och se själv varför.

Bara möjligheten att få stå på det gamla torget lockar många besökare, liksom givetvis skatterna i basilikan, Campanile, Dogepalatset och andra ställen Till skillnad från många offentliga platser i Europa finns ingen trafik eller buller som stör upplevelsen.

Piazzan började som något helt annat än en öppen plats utanför den sedermera ersatta kyrkan på 800-talet.  Området utvidgades och omformades till sin nuvarande tresidiga struktur mot slutet av 1100-talet, och blev snabbt en mötesplats för rika och fattiga, stora och små. Alla viktiga myndigheter i Republiken samlades här. Och alla stora festivaler hölls här.

En av de stora sevärdheterna är Dogepalatset. Som namnet antyder var Palazzo Ducale di Venezia Dogen av Venedigs palats. Dogen var regeringsledare. Det byggdes under 1300.talet och har flera innovativa delar, till exempel en serie bågar på nedre våningen med tyngre avsnitt ovan. Idag finns ett museum på insidan med målningar av Tizian, Tintoretto, Veronese och andra berömda konstnärer från samma period.

Suckarnas bro ligger i närheten. Den ledde till 1600-erans fängelse men fick sitt nuvarande namn från poeten Lord Byron på 1800-talet. Tanken var att fångarna skulle sucka över Venedigs för sista gången när de gick in i Dogens fängelse. Legenden säger att älskande par som kysser i en gondol under bron vid solnedgången, får njuta evig kärlek.

På torget står också Campanile, Markuskyrkans klockstapel. Den nuvarande Campanile di San Marco stod klar 1912, utformad som en exakt kopia av den tidigare som kollapsade tio år tidigare. Den hade stått intakt nästan 500 år. Bara katedralens klocktorn och ett militär vakttorn från 900-talet skulle ensamma vara motiv för ett besök. Taket fångar Venedigs varma sommarsol som strålar ut över hela torget.

Torre dell’Orologio eller morernas klocktorn är fortfarande en enastående syn på Piazza San Marco. Det fullbordades 1499 och gör mycket mer än att bara signalera rätt lokaltid. Det tillför omätligskönhet. Med sina fem nischer och två jättelika bronsfriser är det ett av stadens mest praktfulla offentliga arbeten. Klockan innehåller en rad koncentriska ringer som visar tid, stjärntecken och sol och månfaser.

Det finns många saker att se i denna del av Venedig och besökare kan vara tacksamma för närliggande Café Florian. Serveringen besöks av lokalbor och turister sedan 1720, och kaffet kommer precis när du behöver det efter mötet med Markusplatsen.